Vad hände sedan?

Det har tagit sin tid. Att komma tillbaka hit. Till bloggen. Jag tror helt enkelt att jag har behövt tiden … Mer

Du. Är inte jag.

Smärtan på höger sida sliter mig ur sömnen. Vanan har förskt att vända mig till sidoläge. Det går inte. Det gör … Mer

”Hej Kristina”. Jag möts av ett varmt leende. Som alltid. ”Idag är det sista cellgifterna. Nu är du äntligen färdig”. … Mer

Måndag. Fredag. Måndag. Fredag. Måndag. Tiden rusar fram. Det är min känsla. Jag är redan halvvägs i min vårdplan. Planen … Mer

Jag öppnar kylskåpsdörren och tar ut äggkartongen. Öppnar locket. Nej. Det finns bara ett ägg. Vad ska jag göra nu? Jag får panik. Jag … Mer

Att tappa mitt hår har varit den enskilt största ångesten sedan cancerbeskedet. Mitt hår. En del av mig. En del … Mer

Den röda vätskan i dropppåsen är gift. Gift mot cancerceller. Cytostatikum. Jag fäster blicken på påsen med den röda vätskan som … Mer

Från hela mitt hjärta… Stort tack för att ni tar er tid att läsa min blogg, reflektera, ge mig återkoppling … Mer

”Life isn’t about waiting for the storm to pass. It’s about learning to dance in the rain” Efter Beskedet, och längst … Mer

Det är en strålande morgon. Precis som så många morgnar den här sommaren. Solen skiner från en klarblå himmel och värmen … Mer